För mycket sorg, R.I.P Michael Jackson!
När jag när jag plockar fram min frukost varje morgon så sätter jag alltid på radion så där utav bara farten. Det händer bara, det är en reflex. När jag tryckt på on går jag bara vidare. Men den här morgonen gjorde jag inte det. Det så får mej att stanna upp, lägga lägga märke till den där spelande maskinen, är att någon säger: ...Jackson har avlidit.
Jag tänkte bara: Va fan!?. Vad är det nu som har hänt? När dom säger det en gång till känner jag hur magen bara drar ihop sej, sådär som den gör när det har hänt något som man absolut inte är bekväm med. Det kändes bara fel och och konstigt och bara så... fel.
Jag gick in till tv-rummet och satte på nyheterna. Där visade dom bilder, Thriller-videon och pratade om honom. Jag tänkte än en gång: Va fan!? Det är inte sant. Det är inte sant! Det kan inte vara sant!
Och om jag känner så, undrar då hur ett äkta fan känner?
Michael Jackson har man på något sätt vuxit upp med. I alla fall om man har födds någon gång under hans karriär. Även om man har hatat honom, så har man ändå vuxit upp med honom. Han har alltid funnits där i pressen med alla sina operationer och sina grymma låtar och dansmoves. Han kommer alltid att finnas kvar på något sätt. Han är ju trots allt King of Pop.
Han var det bästa innom pop och bland det bästa innom hela musikvälden och det kommer han att vara hur död han än är.
Long live King of Pop!
